Klubbens historia

Utdrag ur tidningsartiklar från 40-talet

7 april 1945

Under de gångna sex åren har klubben bl. a. Konstruerat två undervattenskameror av ny och egen typ. Man håller sig också med särskild dykarskola med tre ettåriga kurser där man får lära sig nedstigningstaktiken, hur man undviker dykarsjukan, allt om utrustningarna och dessas funktioner, hur sjökort och kompass fungerar, påklädning och nedsändning, kursuttagning och semaforering m.m. Över huvud taget allt som rör det dykartekniska och det allmänna elementära sjömanskapet. Till skillnad mot de flesta övriga på denna spalt presenterade sammanslutningarna är sålunda dagens klubb en klubb - som fått plats i denna serie eftersom den är tämligen unik i sitt slag - som enbart har ett allvarligt och beredskapssyftande ändamål. Var och en som är intresserad av amatördykning kan vinna medlemskap och de mindre försigkomna kan till en början roa sig med dykning i form av bassäng- eller terrängnedstigning under ledning av särskild tränare.

I Unda Maris 1946 (Sjöfartsmuseet, Göteborg) kan man läsa följande:

Utbildning av dykare

Utbildning av dykare måste ske mycket omsorgsfullt, och dykaren själv kan endast genom lång träning bli förtrogen med det våta elementet och få den vana, som behövs för att klara alla situationer, som han kan bli ställd inför i det mer eller mindre fientliga elementet. I England och Amerika finns dykarskolor, som utbilda yrkesdykare. Bärgningsbolagen utbilda vanligtvis sina dykare själva. Sjömilitära dykare utbildas i alla länder, som använda undervattensbåtar. Även i Sverige sker utbildning av dykare vid flottan, och dessa ha, som delvis redan omtalats, vid olika tillfällen bevisat sin yrkesskicklighet. I många länder, såsom Frankrike och Amerika, finns privata sammanslutningar, vilka utöva dykning som sport. Även i Göteborg bildades strax före andra världskrigets utbrott en sådan sammanslutning kallad Göteborgs Amatördykarklubb. Läser man klubbens stadgar och kursplaner, måste man beundra det allvar, parat med kunskap och glädje, som präglar medlemmarnas sätt att utbilda sig till fullgoda dykare. Samtidigt som man är mån om att icke förväxla en dylik sportlig utbildning med yrkesdykarutbildning och konsekvent undviker alla uppdrag, som kunna tänkas bli utförda av yrkesdykare, önskar man, förutom vattenvana, giva medlemmarna en pålitlig teoretisk basis. Bakom de ganska krävande kurserna ligger även tanken att snabbt kunna omskola klubbens dykare till användbara marindykare i händelse av krig, och man kan därför betrakta sammanslutningen som en länk i det frivilliga hemortsförsvaret.

Göteborgs Handelstidning 2 maj 1949:

För amatördykare att beakta.

Med anledning av det hastigt växande intresset för teknisk dykning och den förestående badsäsongen får jag på uppdrag av Göteborgs Amatördykarklubb rikta en varning till de ungdomar, som på egen hand syssla med sporten utan att har närmare kännedom om riskerna. De flesta av dessa ungdomar torde vara inspirerade av populärtekniska tidskrifter, som sakna möjlighet att kontrollera artikelförfattarnas kompetens i fråga om dykning. Tyvärr ha även mera allvarligt syftande pojkhandböcker och tidskrifter på ett okritiskt sätt börjat bidraga till denna i och for sig lovvärda propaganda.

Om Ni har dykning som hobby och är rädd om Er sport, bör Ni ingående studera svenska marinens 'Dykeritjänstinstruktion' såvida den finns tillgänglig, danska Sovaernets 'Laerobog i Dykning' (Sokartarkivets Udsalg, Toldbodvej 19, Köpenhamn) samt, om Ni behärskar lättare teknisk engelsk text, H. Davis 'Deep Diving' eller 'Diving manual' (Siebe, Gorman & Co., London, gen. Göteborgs Gummibolag). Ni kan dessutom per telefon vända Er till ovannämnda klubb för upplysningar om de allmänna fordringar, som böra ställas på goda löshjälmstyper och de risker Ni löper med sådana hjälmar, syrgasapparater, slanglösa gummimasker och s.k. cyclopögon.

Skulle ni som utomstående ha intresse av att utan särskild kostnad deltaga i Göteborgs amatördykarklubbs teoretiska undervisning i dykningens elementära fysik och fysiologi, vi försöka ordna detta på hösten 1949 under förutsättning att Ni bor i Göteborgsområdet och vilja redan på förhand har dykning som hobby. På grund av klubbens begränsade materielresurser kan däremot endast ett 5-tal sådana ungdomar i åldern 16 år och däröver f.n. räkna med medlemskap i sammanslutningen. De skola i så fall vara skickliga simmare, äga god hälsa och helst ha diplom som kandidater eller simmagistrar. Dessutom måste de som ej är fyllda 21 år förete målsmans skriftliga tillstånd.